Läker tiden alla sår..?

Läste något klokt idag "tiden läker inte alla sår, det är bara tiden som går"..tror de stämmer, endel saker går aldrig att läka, det är för stort, för, sorligt för att läka..man lär sig leva med det, hantera det, stoppa undan det så bra det går..försöka leva igen, vidare, glädjas åt det fina som finns kvar, det som kommit nytt in i livet..fast att jag lever ett "nytt" liv och älskar Pierre så går det inte en dag utan att jag tänker på Gustav..vissa dagar är det tyngre, vissa dagar är det lättare..beror helt på, hur trött jag är, har jag tjafsat med Pierre, har jag sovit dåligt osv... Ibland slår det mig hur mycket Pierre måste älska mig som är så fantastisk mot mig och att hans ens ville gå på dejt med mig och mitt "bagage" är otroligt..(tur för mig)...jag är Inte så lätt att leva med, mina "mörka" dagar är jag inte speciellt positiv till livet...är väldigt bra för Carl med att pierre kommit in i våra liv, tänk vilken skillnad för honom det blivit, inte bara att jag mår bättre, han får en "fadersgestalt" (märkligt ord) att leva med..