Idag dog Anna som kämpat mot cancer ( www.langlopp.com ) ...Jag grät hela vägen i bilen från jobbet, var dels så jäkla trött efter en kaos galen dag på jobbet där inte timmar räckte till, håller på bli sjuk..sen fick jag reda på detta hemska om Anna..Kom in på Pierres jobb med rödsprängda ögon och hämtade prinsen..
Tårarna kunde inte sluta, tänkte på Greger Annas man, deras lilla Karin som nyss föddes och på Gustav...Paniken som Greger säkert känner, alla känslor kom tillbaka, jag minns hur det kändes det ofattbara att inte kunna ringa mobil, ingen skulle svara, jag minns den enorma sorgen över att man inte fick leva ihop som gifta, allt som man planerat..Läser vad Greger skriver om att vara föräldrar ihop...hur det kändes att sitta i ett rum fullt med folk men ändå känna sig ensam..
Anna var en av dom tuffaste tjejerna jag träffat..minns när vi tog en fika ihop i sälen ett par månader efter att Gustav dött och hon berättade om när hon fick sitt besked hur allt bara rycktes undan, hur annorlunda saker och ting kändes, minns att vi kom på oss själva stå och prata om saker som vi var alldeles för unga för, vi borde träffats 40 år senare i livet sa vi och prata om sånt, jag stod som 30 årig änka och Anna alldeles för ung för cancer..Hur kan livet vara så orättvist.. Tänker så på Greger, han är själv Nu, han kommer å lägga sig själv, vakna själv, och Nu är han ensamstående.. svårt att föklara men den känslan att krypa ner i sängen och veta att den som ska ligga där finns inte fysikt NÅGONSTANS, kommer aldrig mer hem. Den känslan är så hemsk att ord kan inte ens beskriva det..Jag vet att jag hanterar sorgen tusen gr "enklare" för att jag flyttade/flydde från sthlm där det var jag och Gustav..jag hade inte orkat leva vidare där..Mina tankar går till Greger....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar