Carl har blivit så stor, tänk att han kan cykla och idag har han bara bajsat på toaletten..stort när han själv säger till att han vill gå!! Helt sjukt när jag tänker att till hösten är det tre år sen Gustav dog..ofattbart att tiden går fort, tycker jag nu men för två år sen kändes varje
Minut som en evighet.. Trots att jag som idag ibland kan bli irreterad på Pierre ( för världens töntigaste grej) men så igår när vi kom hem från Åsas kalas och la Carl i vår säng för han hade sån hosta så kände jag bara att fasen vad jag ska vara glad som har Pierre.. Jag Sa till pierre att jag verkligen kände mig så "tacksam" som har honom i vårt liv( ja vet jag sa verkligen ordet "tacksam"..haha) att jag är så glad och se hur mycket han älskar mig och Carl!!!
Jag till och med i Pierres släkt igår berättade om mina tärnors klänningar , hur urringade dom var när jag och Gustav gifte oss..och vi skrattade åt det,,sorgen efter Gustav kommer såklart alltid att vara en del av mig men att livet tickar på och att jag får en lycka med Pierre som är helt underbar ! Tänk att han tar på Carl och lämnar honom varje dag till dagis, inte någon gång i veckan utan faktiskt varje dag..utan att någonsin ens yttra att det skulle vara jobbigt eller att Carl är besvärlig.. Ta på en kille i den åldern är Inte alltid så lätt, speciellt ibland s
Då han förvandlas till en orm som vägrar ta på sig och slingrar sig mest..men han gör det varje dag....tänker på det ofta..hur fantastiskt Pierre klivit in i mitt och Carls liv:)