Det är så "lustigt" det här med att gå vidare... Tro inte för en sekund att de är lätt...så förbannat långt ifrån..det är en kamp..en kamp från att slänga sig ner på marken och tycka synd om sig själv, varför hände detta mig.? Den eviga frågan ...som det inte finns något svar på...dagarna då sömnen varit för kort, då ångesten kommer krypande..bilderna smyger sig fram från sin stängda dörr och kräver mer plats..bilderna kan beskrivas som en skräckfilm..döden inträffade 4v innan jag fick se honom en sista gång...bara den meningen i sig får mig att rysa..döden..vilket ord..kämpandet att tillåta sig själv att faktiskt älska någon igen..en fantastisk kille...att leva med någon igen och samtidigt få känna en sorg..DET är det svåraste ...känns som dubbelmoral..otrogen med Gustav för jag kryper ner i sängen med Pierre och kysser honom godnatt,..otrogen mot Pierre för jag gråter över min saknad av Gustav..trodde Du det var lätt att gå vidare..??FEL FEL FEL...men livet är inte enkelt..