Kärleken till denna lilla kille är så stor att det inte ens går att beskriva..hur kan man älska någon så mycket på ett sånt fantastiskt sätt..gissar att alla föräldrar känner så, men kan ändå ibland bli helt hänförd över hur underbar han är och hur mycket jag älskar honom! Mår väldigt dåligt ibland över att jag under en ganska lång tid faktiskt( ja det var inte bara den första månaden) faktiskt önskade att det var Carl och inte Gustav som dog.. Ja vet det är helt fruktansvärt att en mamma ens kunde tänka så. Ännu värre säga orden högt.. Pratar med min psykolog endel om det..fasen undra om jag inte glömt bort sista tiden, när var den nu igen..?? Nu kan jag inte ens förstå att jag tänkte så! Hemskt...
Idag på eftermiddagen lyssnade jag och Carl på barn låtar på högsta volym och dansade...så roligt..han är i så roligt ålder nu! Gofisen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar