Idag har jag varit hemma och sjuk..kände mig sååå risig imorse att jag faktiskt ringde mig sjuk till chefen.. snoret rinner, låter som jag druckit whisky i en vecka på rösten...
Pierre lämnade Carl i vanlig ordning, sen sov jag till kl 14..... helt otroligt att jag kunde sova så länge.. Fick stränga order av pierre att ta det lungt och INTE fara runt hemma utan VILA.. Har varit så duktig och vilat (dock fick jag fram dammsugaren efter 2 alvedon då jag kände mig lite bättre..insåg att de var en ganska dum idé...
På söndag är det första advent, känns inte så. känns som de fortfarande är höst tycker jag. Snart julafton..tredje julen för Carl, tredje julen Gustav är borta.
Det var någon som sa till mig i början att sorgen den blir mindre och mindre...hm... minns inte vem det var som sa det, men det är oväsentligt.. Förmodligen har den personen aldrig varit med om en stor sorg, förlust i livet...Sorgen när någon man älskat så otroligt mycket blir ju givet vis inte mindre, men man klarar att hantera den bättre, förtränga att det hänt..stänga in den i ett "rum" i hjärtat och se till att den dörren hålls stängd så mycket det bara går...ibland öppnas den och då gör det lika ont som dag 1..det är något mörkt man bär med sig hela livet..något man måste leva med...för några dagar sen kom det över mig helt oväntat när jag körde hem från jobbet, Ann va på semester annars ringer jag alltid henne..men som tur är har jag min underbara pappa som alltid har varit så lätt att prata med när det gäller sorg..kanske för han själv upplevt stor sorg när hans lillebror för längesen drunknade..det känns alltid lite lättare efteråt när den där dörren fått bubbla över och komma ut en stund, sen stänga den igen..
Sen komma hem till mitt liv här och nu..det är verkligen "skilda världar"..svårt föklara..men jag älskar Pierre och skulle inte för en dag vilja leva utan honom, samtidigt som det ibland rinner över av sorg för det som hänt och att Gustav inte finns.. Jag inser att jag kommer att behöva gå hos psykolog läänge..kanske hela mitt liv, vem vet... jag vet bara att allt blir lättare att hantera med lite proffs hjälp..
Jag var borta ett par dagar när jag tog jägarexamen och Pierre va hemma med Carl, vilken skillnad när jag kom hem..förstår nu varför pappor ska va pappalediga (eller ska är vell fel ord..) Carl tydde sig mycket mer till Pirre, och var så mycket mindre mammig..