Orkar inte tänka att det är två sen den värsta dagen i mitt liv inträffade, minns vissa ögonblick hur klart som helst, . minns när Carina tittade på mig och jag nästan föll ihop i hennes polisuniform, minns tydligt rösten på damen på 112, minns tydligt hur jag satt med Carl i famnen och hörde hur dom dödsföklarade i stora rummet, minns tydligt maskinens läte för att försöka få igång hjärtat, minns tydligt min sista puss, , minns tydligt när jag ringde Ann,minns tydligt hur det låter på någon när man blåser in luft i munnen, vilket hemskt bubbel ljud"...smaken, lukten..vidrigt... som tur är har vissa saker blivit suddigare.... tyvärr många stunder med Carl, minns faktiskt inte så mycket från när han var riktigt liten.. Dagarna efter Gustav dog är väldigt suddiga.. Vet jag gjorde många tokiga saker, för mig var dom inte så knäppa men säkert för många andra i min närhet. Som tur var det ingen som påpekade det då.. Minns att jag sa att jag skulle bära svart , sorgens färg resten av mitt liv, höll vell det en månad tror jag... minns att INGEN fick bädda upp vår säng för då blev jag hysterisk, jag mamma syster och Carl och jag sov på överkastet...minns när jag vaknade mitt i nätterna och det för en mikro sekund kändes normalt och sen slog det mig vad som hänt..kändes då som tusen miljoner nålar högg i hela kroppen...Minns känslan på begravningen, hur overkligt det var att sitta där längst fram med samma gäster 7 vekor innan, skillnaden att veckorna innan var jag vit klädd och Gustav stod leendes bredvid mig, den dagen satt jag svart klädd stirrade på ett foto på en vit kista..pappa och Göran höll mig i varsin hand, jag kunde knappt andas...
Frågan är kommer dessa minnen vara lika starka hela livet? Kommer jag alltid minnas damen på 112 röst? komma ihåg hur kall Gustav var är han låg på soffan..Vet inte, det enda jag vet idag är att det är lättare att hantera..
Jag känner ändå mig lyckligt lottat att jag fått den finaste gåvan av Gustav, jag fick Carl. Carl är finast i världen och han är ju endel av Gustav som finns kvar.....
Mina fina vänner har varit på graven idag, Micke har varit underbar och plastat in kortet på carl som byggarebob.. Gstav skulle varit sååå stolt över Carl.
Känns väldigt skönt att jag ska träffa min fantastiska psykoog imorgon.. nästan längtar faktiskt...