Hur fort går inte veckorna, imorgon är det redan torsdag.
Denna helg blir lugn, ska bli väldigt skönt. Anders och Emmas bröllop var fint men jobbigt.
I kyrkan när Niklas började spela så kunde jag verkligen inte sluta gråta, kändes så konstgt sitta i en kyrka höra hans röst hålla Pierre i handen...F
Sen på middagen höll Niklas ett tal i form av en låt han skrivit till dom, Nina satt bakom mig och när han började sjunga grät jag hur mycket som helst. Kändes som dom vid mitt bord nog undrade varför jag grät sååå mycket till hans sång, men Nina grät hon med... Det va så jobbigt när folk frågade "ja hur känner du Anders och Emma"??? Hörde mig själv svara öhh, jag och Anders är typ släkt i släkten, eller jag va gift med hans kusin som dog...sen fyrade jag av ett slags påklistrat leende, och såg att person i fråga blev såklart helt ställd visste inte vad dom skulle säga.. Pierre var helt otrolig, tycker det va så starkt av honom att följa med. Är så glad att han är så förstående med allt, älskar honom! På söndagen var jag så slut att jag sov hela hemresan i bilen, trots att vi gick hem tidigt och la oss. Är ändå väldigt glad att vi åkte, var så kul att få träffa alla. Monika var som vanligt super gulig presenterade sig som "Mikaelas faster till Pierre, så gulligt. Emma var helt galet vacker i sin gnistrande klänning, när Anders kramade mig utanför kyrkan och sa att han var så glad att jag kom så höll jag på börja gråta, igen..
Kändes jättekonstigt att presentera Pierre för Nina...kändes som jag typ var otrogen eller något.. Kände att jag saknat "släkten" i sthlm mer än jag trott faktiskt.