Haft en galen dag..minst sagt…kom fram till centralen vid 8.30 ut till nacka, tog graven först. Lite förvånad att kyrkogården inte gjort vår planteringen ännu, kanske för det varit kalla nätter..jag satte lite blommor i en vas, tittade på fotot av Carl som byggare bob..fasen vad soligt det är … Att se hans namn på stenen..
Iväg på möte nr1, då inser jag att världen är liten och att sorgen alltid kommer att finnas med mig..när jag pratat lite och dom fått mitt visit kort så säger en ”ja nu förstår jag varför jag känner igen dig,..Grundström du är ju Gustavs fru…Helt otroligt men vi bodde ju grannar och hon och Gustav satt i styrelsen ihop på stora essinge. Såklartatt jag kände igen henne när hon sa det..svårt att stå prata om ”det” som hänt samtidigt som jag pratar jobb..och helt oförberett.. Skit svårt var det, kom av mig helt, och att jag precis kom från graven, kände hur hela rummet snurrade., tror inte det märktes…..sen att hon sa att hon mindes hur lycklig Gustav var hjälpte inte direkt till… sen spillde jag kaffe på mina byxor vilket gav mig en perfekt ursäkt att få köpa nya☺ Det är lite så jag gör, jag mår dåligt då köper jag något nytt.. Har insett att jag impuls shoppar när jag mår dåligt.. Verkligen ingen bra vana men ett framsteg att jag erkänner det..
iväg på ett möte till och slängde i mig en suschi på språng och på nästa…gick förbi sthm fisk och hälsade på Marie och min gamla chef. Innan jag skulle åka hem.pratade så länge att jag med nöd och näppe han med tåget..hade varit riktigt kul att missat det…eller inte….då hade jag checkat in på ett hotell och tagit ett STORT glas vin…sen förmodligen slocknat på bums….
Kände ändå at jag verkligen inte saknar detta med att trängas på bussar i tubbelbanan, avståndet mellan allt.. Stressen.. Men jag älskar caferna, utbudet av mat..att kunna köpa en sallad som är mer än vattniga räkor och isbergsallad…lounge barerna…
Det är såna här dagar som jag också förstår att jag gjort rätt som flyttat/flytt från sthlm. Jag hade verkligen aldrig kunnat leva vidare där, jag hade gått sönder inombords, sorgen hade ätit upp mig..har svårt att tackla det en enda dag... allt påminner om Gustav, och självfallet Nacka för där hade vi vårt liv..
Nästa gång ska jag planera det så jag kan sova kar på ett hotell möta upp någon/några vänner på kvällen äta en bit mat och dricka lite vin och prata….Kändes helt sjukt att stå 10 meter från jenny och Richards lgh men ändå inte träffa dom..
Jag ska sova tidigt ikväll, denna eviga kamp med sömnen..